|
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Tisdagen den 28 mars
Vad hände - hur gick det?
Det blev en dramatisk träningstur när jag luffade i väg med grupp 4. Efter ca 5 minuter så tuppade jag av och föll nästan handlöst i snön. Efter det minns jag att jag såg 4-5 ansikten som tittade på mig när jag låg ned. Vilken konstig dröm tänkte jag. Men i nästa ögonblick insåg jag att det var på riktigt. Calle Arewång, Johan Ställberg, Kaj Hansson, Ingemar Larsson och Sofia Sundström hittade mig avsvimmad. Vad jag har fått höra låg jag inte ensam länge, utan hjälpen kom nästan omgående. Enligt min GPS klocka så låg jag ca 25 min där jag svimmade. Under tiden hade gänget som hittade mig fått liv i mig, tog några minuter enligt Calle, larmat på 112, sprang till Brantan och hämtade hjärtstartare. Vi kom fram till ambulansen efter cirka 45 min och ambulansen åkte iväg till sjukhuset efter ca en timma. Jag blev kvar på sjukhuset i över en vecka. De var noggranna för att hitta rätt insats för mig. Nu har jag fått en ICD inmonterad under huden på bröstet. ICD ska bland annat bryta livshotande hjärtrusning. Stort tack till er som tog hand om mig där jag låg. Ni är hjältar och jag är evigt tacksam. Belöningen får ge sig själv, dvs det slutade ju lyckligt. Tack också till ordförande Lennart och Skogskarls Per-Arne som kom hem med blommor. Många har hört av sig till mig och familjen, tack för omtanken. /Anders
>> Logga in för att editera denna sida
|